På den här sidan tänkte jag informera lite om hur just jag resonerar kring avel, vad jag tittar efter och tycker är viktigt när det kommer till de hundar som går i avel just hos mig.

Avel.

Ett komplext ämne med lika många infallsvinklar och avelstänk som det finns uppfödare, så jag tänkte att jag skulle beröra *lite* av vad som är (och alltid har varit) viktigt för mig i mitt avelstänk. 

Vilket faktiskt är viktigt att veta lite om, även för valpintressenter!

Det finns vissa grundstenar som m.å.s.t.e finnas för att en hund här ens blir tilltänkt som avelshund och de är;

1) korrekt exteriör 

2) korrekta egenskaper

3) stabilt psyke 

4) allmän friskhet

Vän av ordningen kanske frågar sig att om exteriör är så viktigt 🤔, varför är inte mina nuvarande (och dåvarande) hundar multichampions med massor av olika titlar?

Svaret är att jag anser inte och har aldrig gjort att vinstrik nödvändigtvis är vad som bäst motsvarar idealet enligt standarden, eller att vinstrik = bäst nedärvare.

Jag är inte något fan av överdrifter av vare sig exteriör eller egenskaper och söker därför inte efter det i mina hundar. Tvärtom.

Då undrar säkert någon annan vad jag tycker om de som avlar mer på meriter och det enkla svaret är att jag bryr mig inte speciellt mycket och anledningen till att jag inte bryr mig är just för att alla har sin egen tolkning av standardens alla delar och till syvende och sist, så skulle raser inte överleva om inte en viss variation finns bland det som produceras.

Egenskaper då? 

Hos aussien tittar jag på deras flockbeteende och samarbete, de ska ju kunna jobba i flock och det funkar ju inte om de är aggressiva mot andra, så en stabil flockmentalitet, inte vara reaktiva om någon annan hund finns i närheten/utmanar dem och definitivt inte vara den som startar något gruff!

I övrigt så vill jag se vakenhet, nyfikenhet, ett visst mått av både dåd och kraft, en vilja att undersöka och stå pall för okända saker och nya upplevelser.

Stabilt psyke, vad innebär det för mig?

Det innebär att hundarna Måste!!-om de blir skrämda av något- avreagera per omgående. De får inte ha några rädslor och viktigast där är ljudrädslor och separationsångest.

De ska utan problem klara av att vistas i nya miljöer, de ska vara sociala mot alla människor, de ska vara framåt, nyfikna men ändå vara lugna och stabila. Mycket av psyket flätas alltså in med egenskaperna. 

Finns brister i det ena, så finns alltså nästan alltid även brister i det andra.

Sista punkten då, allmän friskhet?

Det får inte finnas nån typ av allergier eller andra hudproblem, inga svamproblem med öron/tassar, inga återkommande halsinfektioner, öroninflammationer, inga problem med rinniga ögon osv och ev hälsoundersökningar ska falla inom UA. 

Det får heller inte finnas någon typ av parnings eller valpningsproblem, då plockas de ur avel direkt och i fråga om tikar, får de nån typ av negativ beteendeförändring efter valpning, så plockas de ur avel.

Avlar heller inte på hundar som -oavsett kön- är vassa mot valpar/unghundar. Säga ifrån, absolut!, men de får under inga omständigheter vara vassa!

Med denna lilla inblick, kommer alla hundar jag föder upp och de jag redan fött upp genom åren att vara "perfekta" i alla avseenden?

Naturligtvis inte, shit happens slumpvis gällande allt ovan, helt oavsett vad man gör och helt oavsett hur noga man är, men jag gör Mitt bästa för att så gott det går minimera risken för detta shit happens.

Vad är målet? En bra, frisk, pigg, social, lättlärd och aktiv gårds & familjehund och i längden en mer korrekt storlek. Det sistnämnda är dock ett långsamt och fortlöpande projekt.